Jag lutar huvudet bakåt och skrattet klättrar med slemmiga armar upp ur min mage och fräter längst strupen. Jag försöker stänga munnen, men skrattet har starka armar och bänder sig ur, faller ned i slemmiga trådar mot bröstkorgen. Rinner ned mot golvet och kryper iväg. Jag hinner inte riktigt förstå vad som händer, men känslan är tom och magen ekar högljutt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar