Bakom min röst växer hennes röst fram, som en smekning längs strupen, stämbanden. Något luddigt som fastnar mellan papillerna på tungan, jag vill smaka henne. Bakom mina öron växer tiden, vi håller hand och tänker på biomörker, ljuset som faller från duken mot våra ögon, spegelytan hon lämnar åt mig i ögonvrån. Min plats som byts ut när tårar måste få rum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar