& more music for psychotic lovers.

Jag är en spiral. DNA. Gjord av vatten, gjord av glas. Jag är rörelser, vibrationer längs stycken av metall. Jag är värmen mellan fingrarna, vibrationerna i fingertopparna. Jag är torr hud på armbågarna, tunna hudflagor som hasar sig bort från kroppen. Hudflagor i hörnen, som blir till damm till smuts. Jag är partiklar i luften. Andetag, jag bor i lungor. Jag är slem i halsen, en irriterande hosta. Du sväljer gång på gång, men jag sitter kvar där. Jag är gruset i ögonen på morgonen. Jag är blodsprängda ögon, en skadad hornhinna. Jag är hopklumpade ögonfransar eftersom kvällen varit ledsam och hjärtat tungt. Jag är luften i hålfoten, vätskan i blåsorna. Jag bor i håligheten som blir när du klipper bort huden från skoskavet. Jag är resterna efter nagelklippningen som ingen orkar dammsuga bort. Jag är morotsskal i diskhon, riskorn på golvet som fastnar under strumporna. Jag är en tunn hinna av kalk på insidan av duschmunstycket. Jag faller i bitar, faller mot golvet när du skruvar av munsstycket för att onanera. Jag är disken som står och väntar på morgonen. Rödbrun hinna från tomatsåsen, gröna flagor från spenat. Jag är smutset under naglarna med den fräna lukten av gammal hud, var och rester av alla människor jag rört sen sist jag klippte naglarna. Jag är handsvetten på tangentbordet. Knappt förnimbar, men väldigt närvarande. Ett gruskorn i hörselgången, en svullen lymfkörtel i armhålan. Jag är den sista irriterande tanken innan du kan slappna av och somnar.