Fyra veckor i Dublin, fukten kryper in genom huden och bosätter sig i små grottor i knäna. Tänderna skakar och musklerna värker, men alldeles nedanför gatan växer havet och vinden är mjuk mot huden. Fukten är bomull mot pannan och kloret i vattnet får livet att lukta badhus. Jag har vart på värre ställen, jag trivs bra här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar