Stålgrått. Blått. Det mjuka som rinner ned längs strupen, som fyller lungorna och gör luften tunn. Jag sluter ögonen och laddar batterierna. Vi är ensamma hemma, och väggarna har blivit mjuka. Det här är universums medelpunkt, och värmen sprider sig långsamt ut ur mina händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar