& more music for psychotic lovers.

Det här med att skriva om något för att tömma ett rum som borde behöva tömmas, men som aldrig ens hunnit bli halvfullt. Det här med att försöka berätta om det som borde hända, om det som kanske händer, men som aldrig kommer fram ur skuggorna och visar upp sig. Om paradhästarna som inte vågar gå med stolthet i stegen, och mössen som långsamt försvinner ner under sågspånen i manegen för att ju snabbare en rör sig, desto snabbare försvinner en. Jag ska börja ta mindre steg, men med stolthet.